Livet leker!

Underbart gott är det. Känner man att man faktiskt gör något hyfsat vettigt under sin arbetsinsats njuter man många gånger mer av den lediga tiden. Var ute på en 2 timmar lång ensampromenad idag och det var helt fantastiskt. Det är så vackert här! Kan inte sägas för ofta eller med för mycket eftertryck. Ljuset är otroligt och som jag sagt förut; färgerna. Och det är ju inte bara det blå havet med de vita isbergen! De röda bergstopparna av rött grus med sluttningarna överösta av marktäckande arktisk vide, neongröna mossor och lysande lila blommor går ju inte heller av för hackor. I like!

Idag blev jag klar vid 22.00 så lite tidigare än igår. Skönt. Borde nog gå och lägga mig tidigt men det är lätt att man fastnar i allrummet när folket trillar in och sitter och tittar på roliga serier eller klipp från youtube. Sova kan man ju göra hemma. =) Och Sam och jag har delat upp arbetet så bra att han tar tidiga vattenbytet, eftersom han är morgonpigg, och jag tar middagsbytet, eftersom jag är morgontrött, och sedan hjälps vi åt på kvällen så det går snabbare. Vilket alltså innebär att jag kan sova till 8 utan att ha alltför dåligt samvete. I like that too!

Nu ikväll när jag stod och bytte vatten fick jag besök av tre grönländska grabbar i 13-års åldern. De var himla nyfikna på varför jag stod och slabbade med vatten och småräkor, men de förstod inte min svenska och kunde inte så mycket engelska än, så jag kunde tyvärr inte förklara närmare, men de pekade skrattande ut de olika djuren (Sams sjöstjärnor och -borrar stod där också) och förklarade tålmodigt vad de hette på grönländska. Och skrattade åt mitt erbarmliga uttal.

Jag har tagit en hel del bilder sen sist, ska försöka hinna lägga ut dem imorgon. Nåt att se fram emot...

Natti natt!

Sorry...

Förlåt att jag inte har skrivit på ett tag, men jag har ju faktiskt ÄNTLIGEN fått något att jobba med, och då är det fullt upp! =)
Klockan är 00.15 och jag har just avslutat dagens arbete och tar en välförtjänt sängfösare med min kära pH-expert till kollega, Sam.

Så, vad har hänt sen sist undrar ni kanske? Tre saker står ut; GM-guld i fotboll, segerfest och näradödenupplevelse nr 3.

Grönlandsmästerskapen i fotboll var detta år helt otippat förlagt till Quqertarsuak (ön och byn där vi bor) och faktiskt ligger planen (otroligt ojämn, grus) ett pa hundra meter från stationen. Turneringen höll på en vecka och jag har redan klagat på ramsorna, så det behöver jag inte gå igenom igen. Är som många vet ganska ointresserad av sporten, men när hemmalaget går till final och stationschefen dessutom är gammal landslagsspelare) kan man inte låta bli att ryckas med av stämningen. Så hela gänget gick i förrgår ner till planen och hejade vi med. Det jag tyckte lät som "Give me a ball" var egentligen G-44 som laget heter och ett tag kunde jag till och med säga "mästarna" på grönlandska, men det har nu fallit i glömska. Tror det kan ha varit martate eller nåt liknande. =)
Sen, efter var det buisness as usual och efter middagen skulle Erik, Sam och jag bara ut en snabbis innan fotbollsfesten, för att hämta in det som skulle bli våra fräscha försöksdjur. Skulle vi inte gjort. Allt gick snett.
Högre vågor än någonsin förr (inte höga alls med smashade ändå upp mot klipporna med en viss kraft) och vad händer då? Jo, soppan tar slut. Naturligtvis. Eller inte helt slut, det var fortfarande 1/4 tank kvar men det hjälpte inte. Host och hack sa motorn och stannade. Och vi drev sakta men säkert in mot de sylvassa vulkanklipporna. Fram åkte den enda åran och medan Erik ringde på hjälp turades Sam och jag om att paddla oss utåt. Sen satt jag och höll i bränsletanken i en vinkel så att slangen kunde komma åt att suga, och vi lyckades småputtra oss halvvägs in till hamnen där vi hystade i draggen och satte oss att vänta. Och jobba, det finns ju alltid något att göra på havet ;).
Sen kom, som Sam säger, det mest sarkastiska kavalleriet som någonsin skådats. Vi fick nytt bränsle och tänkte att va fan! när vi har gått igenom det här måste vi ju ändå få något för det, så vi vände utåt gen och skulle ta upp buren. Kommer fram och drar upp. Inga djur. Eller vänta! 300st cirka, som låg och tryckte i den renskrapade fiskskallen som var det enda som fanns kvar av betet. Men Linda behövde 700st till sin uppställning och var besviken. Så hon ville ha i buren igen. 24 meter är det här, hör hon och slänger glatt i buren (full med ALLT nytt bete). Plums och gurgel hörs det och tyngd, bur, lina och , ja, även väle försvinner ner i djupet (som antagligen var ca 30m. Så jag var inte pigg. Men wtf. Det var ju fest.
En jättefest, faktiskt, i sporthallen med livemusik (och vilken musik sen!) och ölförsäljning efter midnatt!!! Så där var vi och sjöng grönländsk raj-raj och dansade till grönländsk punkrockversion av you are my sunshine (med g-ländsk text). Hade hur kul som helst och jag tror det ligger foto ute på off.bloggen på mig i min bästa biologutstyrsel!!! Enjoy!

Pussar och kramar!

Oh proooooomise meeeee!

Älskade mest underbara Susie Q! Jag önskar så himla mycket att jag vore i Säffle jag med och fick fira dig och Steffen! Men jag kommer tänka på er imorgon och får helt enkelt försöka gottgöra er när jag kommer hem.
Jag tänkte på när vi satt och tittade på Anne på Grönkulla och du sa att du ville ha en möhippa som var som Dianas, med goda vänner, drinkar, flams och skratt, och att jag då sa att det skulle jag ordna. Det kan jag ju inte göra nu, men jag hoppas att det här klippet kan ge dig ett gott skratt i alla fall.



I wish you both all the happiness in the world, beautiful sunsets and white doves galore.

Lots of kisses and hugs and tears of joy!

Love
Linda

P.S. Susie Q, Just promise me one thing; If he faints, make sure you catch him! ;) D.S.

Allting är relativt

Nu har vi kommit igång!
Tänk att man kan bli glad för så lite! Små, små kräftdjur som är max 1 cm stora har vi fått in i massor, så dem kör vi på! Temperaturbehandlingar blandat med pH, och sen mäter vi hjärtslag, syrekonsumtion och fryser djur att ta med hem så att Hannah har något att leka med.



Vi ska köra snigelrace också men antagligen bara på Nucellorna (rovsnäckorna, jättefina, lila, blå och turkosa i skalet och med leopardfläckig mantel) och vi kommer ändå att prioritera Gammarid-försöken. Men det är kul att äntligen ha något vettigt att göra!





Och skööönt att vara friskare! Hälsan är verkligen något man inte uppskattar tillräckligt. Bara den underbara första måltiden då man fått smaklökarna tillbaka... Feels like Heaven (heaven sjungs dessutom i falsett)! Med andra ord är det enda man behöver lite perspektiv på tillvaron. För allting är relativt.

Just nu pågår GM i fotboll för fullt. Planen ligger ett par hundra meter från stationen, precis vid stranden, så luften är kryddad av tusende salvor. Eller ramsor. Eller en i alla fall. Om och om och om igen. Och sen en gång till.

Om ni undrar vad vi äter när vi är här så kan jag avslöja att det inte har blivit vare sig säl eller val här för min del. Myskoxe åt jag som sagt andra dagen och ren har det blivit. Sen har det varit lyxig fisk för hela slanten. Efter mycket hitande och ditande, då vi inte visste hur det stod till med fiskbestånden här fick vi grönt ljus för att äta lokalt fångad torsk och mer lokalt fångad fisk än den vi har dragit själva får man nog inte. Det nappar här. Folk är ute varje dag för att dra ulkar och simpor till sina försök (av någon anledning dör djuren av när man har slitit ut tarmarna på dem. Hm.) och det verkar som att varannan fisk som hugger är en matfisk. Torsk, och grönlandstorsk, vanlig och fläckig havskatt, alla är de lika goda och lika ivriga att hoppa i båten.



Här var det Fredrik som brottades med en kisse, aggressiv och ettrig som få. Denna var störst och vi tippar på att den vägde uppåt en 15 kilo. Vi vet ej exakt då vi bara tog med en 10-kilos-våg, men han fick en till som drog vågen i botten och den var mindre än denna (och sen fick han två som vägde 5-7 kilo). Det du Pappa! En fisketur till Grönland kanske?

Så vad gör man? Vi slänger i de minsta och tar hem vad vi känner vi kan göra av med. Vi har grillat dem, stekt dem och gratinerat. Och gott är det! Av stationens vetenskapliga ledare fick vi dessutom två lådor med frysta snow crabs, som är som kungskrabbor men är aningen mindre och har slätare skal. En låda räckte gott och väl till 15 personer och det blev över till lunch dagen efter. Supergott!



I morgon har vi tänkt gå ut och äta på byns restaurang, då Sanna, Lisa och Snuttan ska åka hem på onsdag kväll. Får se vad det blir för spännande läckerheter då...

Kram på er från en piggare, gladare och på alle måder mer positiv Linda!

Bad news...

...travels just as fast as good ones. Till och med över Atlanten flyger de med ljusets hastighet, eller kanske strax under.
Jag är sjuk, har feber och har legat i ide hela dagen. Kul när man är på Grönland. Jag har tryckt i mig febernedsättande och nu efter ca 12 timmars sömn känner jag mig piggare, men har ganska ont i lederna.

Mer bad news.
Sanna och jag har upptäckt att det inte finns några stora kräftdjur att få tag på på grunt vatten, de största vi har hittat är 3 mm stora amphipoder, vi har två stycken. Så nu har vi (läs Sanna, då jag har legat sjuk idag) börjat exponera de två sorters gastroder vi plockade igår, Littorina saxatilis och någon sorts Nucella.
Vad mer?...
Jag har vridit om mitt knä, det hände när jag badade (se officiella bloggen för bild) och skulle upp på bryggan igen. Ser mig inte för, dunkar huvudet i och stapplar bakåt, vänder mig i luften och skuttar som en full (läs ograciös) bergsget tills jag lyckas stanna jämfota med raka ben mot ett block. Detta gör att knäna mosas mot varandra nu känns det som att lite sjukgymnastik inte skulle var fel.

Såå, det var gnället. Skönt att få ur sig det.

Här är ju helt underbart. Hahaha! Trots allt! Vackert och kul, med roliga människor. När vi skulle upp och dra upp våra krabb-burar (som vi inte fick några kräftdjur i) var det två fisketokiga killar med. De ställde sig och drog simpor, eller skulle göra det i alla fall. De fick istället 4 stora fläckiga havskatter som vi mumsade i oss igår. Se off. blogg för mer.
Alla har sett val utom jag, men jag tror att det bara är en tidsfråga. Och all dramatik med isbergen här utanför är underbar. De smälter lite under dagen och sen på kvällen när de fryser på lite igen spricker de och faller sönder.





Stationen där vi bor och verkar.





Jag hittade dem Jessica!!! Våra hus! De låg på Grönland, alltid sista stället man letar på!



Disko är en vulkanö, och de olika lagren man ser är lager av lava och ska från olika utbrott. Bergen var de delar som stack upp över ytan vid den tiden, mellan dem är dalgångarna stelnade svarta lavafloder överväxta med mossor, lavar och kort gräs. Färgerna är helt otroliga och omöjliga att fånga på bild.



Och månuppgången är inte att leka med...

Fler bilder på isberg

Vi har nu varit på stationen i tre dagar, och jobbar med att sätta upp system och framför allt att få in djur att jobba med. Fiskgrupperna har fått in en del, men inte inte tillräckligt. Sanna och jag har inte fått in några. Det verkar var ont om stora kräftdjur överlag i dessa vatten och grunt finns i princp inga. Hemma brukar man kunna dra med en håv i en tångruska och få massor med hoppande räkor och annat men här är det helt dött. Vi har nu lagt ut burar på 18-30 meters djup och ska vittja efter lunch. Hoppas att det blir något, annars får vi tänka om helt.
Jag har inte hunnit föra över bilderna jag har tagit sedan vi åkte från Ilulissat, men Jessie har efterlyst fler bilder på is, så jag lägger ut några till från när vi gick vid isfjorden. Ha det gott så länge!

Hälsning från Grönland!

Jag har nu landat och hunnit andas ut (och in och ut igen och nu har jag jobbat som en gnu och är helt slut!). Det tog ett par dygn att nå stationen och det har helt enkelt varit så mycket Grönland att ta in att det inte funnits tid för resten av världen! Därför är det ett lååångt inlägg denna gång, med mycket bilder. Läs inte texten om ni har bråttom men titta på bilderna. Det är så vackert här...

Vi lämnade Göteborg och Sverige fredagen den 31 juli, kl 06.35, vilket innebar att vi gick upp OKRISTLIGT tidigt! Det borde finnas en lag som förbjuder väckning innan 07.00. Kanske ska bli politiskt aktiv ändå...
När klockan började närma sig 12 och vi suttit fyra timmar på Köpenhamns flygplats och hunnit bälga i oss lika många koppar kaffe, började jag vara som folk (så mycket jag bara kan i alla fall) och kunde njuta av min första flygresa över Atlanten!



Men efter en topp kommer alltid en dipp och jag slumrade snart sött (eller snarkade, det förtäljer inte min historia). Jag vaknade av att folk lutade sig över mig, då jag hade fönsterplats, för att titta ut på något. Jag såg det ni ser på följande bild och bättre wake-up call kunde man ju inte be om!



Snart var vi framme och klev ut i detta winter wonderland, som man ändå alltid tänkt sig Grönland (ni vet, igloos och esk... förlåt, inuiter). Men det var nästan tropisk hetta vi fick i ansiktet, det var ju lätt 25 grader och bakom ett plank i gassande sol blev det rent olidligt och vi var tvungna att ta en promenad (fast för att vara ärlig blev vi bortkörda, nästan med kvast; puckade svenskar som inte fattar var man får gå och inte).



Den lilla till synes svarta pricken allra längst ner i nedre vänstra hörnet är en myskoxe! Den stod och drack ihop med vad vi trodde var en kompis men helt plötsligt började de slåss! Precis som på TV! De backade för att ta sats, skrapade med hovarna och sen bar det av! Marken skadade, dammet yrde och sedan tog det stop! för där kom den andre i full karriär i samma hastighet från samma avstånd (och den som vill kan ju få räkna ut kraften med vilken de två tågen krockar). Det var otroligt mäktigt får jag säga, även från en kilometers avstånd genom kikare!

Efter detta bar det vidare i propellerplan till Ilulissat där vi skulle spendera en och en halv dag.
Grönländska städer (från min avsevärda erfarenhet; har varit i två, count 'em, två stycken) är som små lego/smarties-städer. Finns hus i alla färger, ju starkare desto bättre. Jag har inte lyckats ta ett kort som gör detta rättvisa men jag ska jobba på det! Väldigt exotiskt får man säga att det är i alla fall. Något man heller inte är van vid är att det runt om, och fläckvis även i hela staden, är hundområden, där slädhundarna håller till. Där ska man inte gå! Hundarna är jättefina, men kan knappt kallas tama.





Ilulissat ligger vid mynningen till en isfjord och området är numer en del av Unescos världsarv. Vi gav oss glada i hågen iväg på en lätt hajk. Typ. Det började så i alla fall. Och det är så vackert...







Efter att ha gått i lagom tempo i hyfsad terräng var det så äntligen dags för en paus, med wienerbröd och en vidunderlig utsikt.



Då hör jag: -Ja, det är ju lika bra att fortsätta, vi har ju tre timmar kvar i alla fall.

Eh?! Jaha, det hade jag ju missförstått. Helt. Men... okej. Det är ju så vackert...





Och vi gick och gick och gick... och gick. Vi gick upp för en backe och ner på andra sidan och sedan upp för en annan och ner. Och det blev brantare och brantare och ni får tänka på att Linda inte har tagit ett steg i onödan på ca 2 år, så flåset är ungefär i klass med en Toblerone. Till slut delades det upp i två grupper och får nog erkänna att det oftast var lilla jag som sinkade vår grupp. Men vi hade små pepp-stunder, med Grönländsk morot, dvs öl. Och den underbart hoppfulla fraserna; "Bara en vik till, sen är vi nog framme" och "Det kommer vara värt det, it will blow your mind!"



Vi kämpade på, men ibland halkade jag efter. En sådan gång tappade jag bort de andra. Jag var lite vilse men tänkte att jag följer väl vattnet, nån gång kommer jag fram. Det är svårt att bli panikslagen när det är så vackert...



Vi kom fram till en vägg. Vi kunde inte gå runt den. Vi ville inte gå över den. Vi hittade en väg igenom. Lättaste vägen, som det verkade...



Och på andra sidan såg det fortfarande bra ut.



Men tji fick vi! När vi skulle vidare och faktiskt! till slut! kunde se fjordmynningen och den första gruppen (som suttit där en timma) så märkte vi att enda sättet att ta oss fram till dem var att klättra rakt upp för en farligt brant vägg. Det var som att bestiga en väldigt brant trappa och rakt ner var iskallt (bokstavligt talat!) vatten som man inte hade överlevt många minuter i. Det var riktigt läskigt ett tag, eftersom jag i alla fall var mäkta trött och skakis i benen, därav avsaknad av bildbevis.
Men till slut var vi där och... det var lätt värt det. It blew our mind!





Det är trafikstockning vi ser. Isbergen kalvar från glaciären allra längst in i fjorden och flyter iväg tills de fastnar mot botten. När nästa sedan kommer bakifrån stoppas det upp och alla knör sig långsamt ut mot havet.
Nu var vi trötta allihop, och det var ju ett par timmars vandring hem igen. Hmm... what to do?



Räddningen kom i skepnad av en fiskare som var snäll nog att mot betalning skjutsa oss hem. Lätt den bäst spenderade hundringen jag någonsin gjort av med!



Vi sparade flera timmar och många kilokalorier (för dem ska man ju inte slösa med!) på detta. Dessutom var det ju så vackert!





När vi kom i hamn var det första vi gjorde naturligtvis att i princip jogga till närmsta restaurang och äta! Och jag åt myskoxe för första gången! En ostburgare. Var supergott. Och en kall till. Perfekt!
Sedan var det hopp och lek, vilket slutade med att alla satt nere vid vattnet och njöt. Av livet. Som är så vackert...



Det blir lite skumt med bilderna, men jag är helt simmig i huvudet nu och orkar inte göra om, göra rätt. Lovar bättring tll nästa gång.

Puss och peace out!