Sorry...

Förlåt att jag inte har skrivit på ett tag, men jag har ju faktiskt ÄNTLIGEN fått något att jobba med, och då är det fullt upp! =)
Klockan är 00.15 och jag har just avslutat dagens arbete och tar en välförtjänt sängfösare med min kära pH-expert till kollega, Sam.

Så, vad har hänt sen sist undrar ni kanske? Tre saker står ut; GM-guld i fotboll, segerfest och näradödenupplevelse nr 3.

Grönlandsmästerskapen i fotboll var detta år helt otippat förlagt till Quqertarsuak (ön och byn där vi bor) och faktiskt ligger planen (otroligt ojämn, grus) ett pa hundra meter från stationen. Turneringen höll på en vecka och jag har redan klagat på ramsorna, så det behöver jag inte gå igenom igen. Är som många vet ganska ointresserad av sporten, men när hemmalaget går till final och stationschefen dessutom är gammal landslagsspelare) kan man inte låta bli att ryckas med av stämningen. Så hela gänget gick i förrgår ner till planen och hejade vi med. Det jag tyckte lät som "Give me a ball" var egentligen G-44 som laget heter och ett tag kunde jag till och med säga "mästarna" på grönlandska, men det har nu fallit i glömska. Tror det kan ha varit martate eller nåt liknande. =)
Sen, efter var det buisness as usual och efter middagen skulle Erik, Sam och jag bara ut en snabbis innan fotbollsfesten, för att hämta in det som skulle bli våra fräscha försöksdjur. Skulle vi inte gjort. Allt gick snett.
Högre vågor än någonsin förr (inte höga alls med smashade ändå upp mot klipporna med en viss kraft) och vad händer då? Jo, soppan tar slut. Naturligtvis. Eller inte helt slut, det var fortfarande 1/4 tank kvar men det hjälpte inte. Host och hack sa motorn och stannade. Och vi drev sakta men säkert in mot de sylvassa vulkanklipporna. Fram åkte den enda åran och medan Erik ringde på hjälp turades Sam och jag om att paddla oss utåt. Sen satt jag och höll i bränsletanken i en vinkel så att slangen kunde komma åt att suga, och vi lyckades småputtra oss halvvägs in till hamnen där vi hystade i draggen och satte oss att vänta. Och jobba, det finns ju alltid något att göra på havet ;).
Sen kom, som Sam säger, det mest sarkastiska kavalleriet som någonsin skådats. Vi fick nytt bränsle och tänkte att va fan! när vi har gått igenom det här måste vi ju ändå få något för det, så vi vände utåt gen och skulle ta upp buren. Kommer fram och drar upp. Inga djur. Eller vänta! 300st cirka, som låg och tryckte i den renskrapade fiskskallen som var det enda som fanns kvar av betet. Men Linda behövde 700st till sin uppställning och var besviken. Så hon ville ha i buren igen. 24 meter är det här, hör hon och slänger glatt i buren (full med ALLT nytt bete). Plums och gurgel hörs det och tyngd, bur, lina och , ja, även väle försvinner ner i djupet (som antagligen var ca 30m. Så jag var inte pigg. Men wtf. Det var ju fest.
En jättefest, faktiskt, i sporthallen med livemusik (och vilken musik sen!) och ölförsäljning efter midnatt!!! Så där var vi och sjöng grönländsk raj-raj och dansade till grönländsk punkrockversion av you are my sunshine (med g-ländsk text). Hade hur kul som helst och jag tror det ligger foto ute på off.bloggen på mig i min bästa biologutstyrsel!!! Enjoy!

Pussar och kramar!